Kirurgi
Operativt avlägsnande av tänder
Tänder kan vara mer eller mindre komplicerade att ta bort på grund av exempelvis tandens placering/läge, rötternas anatomi eller åtkomlighet. Operativt avlägsnande av tanden kan bli aktuellt om komplicerade förhållande föreligger.
Visdomständer är de sista tänderna som utvecklas. De utsätts ofta av brist på utrymme längst bak i munnen och drabbas oftare av hål och tandköttsinflammation på grund av dåliga förutsättningar att komma åt för att hålla rent.
Symptomen kan vara ömhet, molande värk eller mer akut smärta. Dålig lukt och smak kan förekomma i samband med tandköttsinflammation runt visdomständer.
Visdomständer som drabbas av hål eller inflammation kan utsätta de framförvarande tänderna för risk. Detta är oftast den största anledningen till avlägsnande av visdomstanden. I enklare fall kan avlägsnande ske med en normal tandborttagning, men i mer komplicerade fall erfordras operativt avlägsnande. Operation är vanligast i underkäken men kan även förekomma i överkäken.
Operationen utförs i vanlig lokalbedövning. Behandlingen innebär att tandköttet lyfts undan försiktigt för att ge tillträde till tanden. Tanden och rötterna kan ibland behöva att delas och avlägsnas var för sig för att ingreppet mot käkbenet ska fortlöpa så atraumatiskt som möjligt.
Risken med att ta bort visdomständer är mest förknippad med underkäkens känselnerv som passerar nära rötterna. Röntgenutredning erfordras alltid för att göra en noga riskanalys som alltid presenteras för patienten.
Rotspetsoperation
Rotkanalsinfektion behandlas normalt med rotfyllning. Detta för att ta bort död och infekterad vävnad i kanalen och sedan försegla kanalen mot nya angrepp av bakterier.
Alla rotbehandlingar lyckas inte och då kvarstår infektionen. Infektion kan även uppstå på sikt om rotfyllningens försegling inte är helt tät.
En rotinfektion behöver inte orsaka symptom och den kan vara symptomfri under flertalet år, men infektionen kan komma att öka i storlek och bryta ner omkringliggande benvävnad.
Ofta tilltar symptomen gradvis men kan även ge akut smärta och svullnad. Antibiotika hjälper för stunden men botar inte orsaken och problemen uppstår med stor sannolikhet igen.
Behandlingen utförs i vanlig lokalbedövning och innebär ett mindre kirurgiskt ingrepp. Tandköttet lyftes undan försiktigt för att ge tillträde till den infekterade roten. Infektionen tas bort med hjälp av instrument. Roten amputeras ett par millimeter. Den infekterade rotkanalen lokaliseras, rengörs med ultraljud och förseglas med ett fyllningsmaterial. Tandköttet sys sedan tillbaka på plats och stygnen avlägsnas efter 1-2 veckor.
När bakterier inte kan ta sig ut i käkbenet växer ny benvävnad in i hålet i käken. Läkningen följs upp av tandläkaren med röntgenkontroller.
Behandlingen är oftast framgångsrik men det finns anatomiska variationer av käkben och tandrötter som sänker prognosen.
De flesta tänder kan behandlas men längre bak i munnen är svårare att behandla framgångsrikt eftersom åtkomst och insyn försämras.
Kirurgi vid tandlossning
Tandlossning är den sjätte vanligaste sjukdomen i världen. Sjukdomen finns i aggressiv och kronisk form och kan drabba en eller flera tänder. Sjukdomen börjar med inflammation i tandköttet. Vid en längre etablering av inflammation kan man utveckla sjukdomen, som innebär en nedbrytning av vävnaden som stödjer tanden, dvs käkbenet.
Förloppet är oftast långsamt och smärtfritt. Regelbundna undersökningar är därför viktigt.
Riskfaktorer för tandlossning är förekomst av plack/bakterier, ärftlighet, rökning och diabetes.
Den viktigaste och primära behandlingen är att patienten upprätthåller en god munhygien efter individbaserade instruktioner från sin tandhygienist/tandläkare, som också rengör tänderna från plack och tandsten på regelbunden basis.
Kirurgisk behandling går också ut på att rengöra rotens yta från plack och tandsten. Operation kan bli aktuellt när åtkomsten av rotytan är komplicerad. På vissa indikationer kan även benstimulerande åtgärd uträttas vid kirurgin, som syftar på att skapa en nybildning av benvävnad i det område en benförlust skett.
Behandlingen utförs i vanlig lokalbedövning och innebär att tandköttet lyftes undan försiktigt för att skapa insyn och åtkomst för operatören. Rengöring med ultraljud av rotytan. Ev applicering av benstimulerande preparat. Tandköttet sys därefter tillbaka och stygnen avlägsnas efter ca 2 veckor.
Mjukvävnadskirurgi
Tandkött runt tänder och implantat kan ibland dra sig tillbaka. Detta kan exempelvis uppstå vid traumatisk tandborstningsteknik, vid användning av för hård borste eller vid tandreglering.
Tandköttets främsta roll är att täcka och skydda tanden eller implantatet. Resultatet av förlusten blir inte bara en försämrad estetik i alla fallen. Ett försämrat skydd kan ge upphov till känsliga tandhalsar och sämre motståndskraft mot bakterier runt implantat.
Behandlingen utförs i vanlig lokalbedövning och innebär ett mindre kirurgiskt ingrepp. Tandköttet i det drabbade området lyfts undan försiktigt. I möjligaste mån används vävnad från gommen som flyttas till det drabbade området varpå tandköttet sys ihop mot den transplanterade vävnaden. Stygnen avlägsnas normalt sett efter 1-2 veckor.
Benrekonstruktion
Efter borttagande av infekterade tänder eller längre tids tandlöshet i området kan käkbenet resorberas. Detta lämnar oftast ett tillstånd förknippat med sämre kvalitet och mindre mängd käkben lämpligt för placering av implantat.
I många av dessa defekter kan vi utföra bentransplantat. Detta kan behövas för att skapa förutsättningar att förankra implantaten. Uppbyggnaden kan sker antingen innan eller i samband med implantatoperationen beroende på storleken på defekten. Benet som används för att fylla ut defekten är eget eller konstgjort ben likaså beroende på defektens storlek och lokalisation.
I överkäkens bakre delar breder bihålan ut sig och begränsar höjden på käkbenet. Benrekonstruktion kan då utföras i bihålan (sinuslyft) för att öka benvolymen och därmed möjligheten till att förankra implantaten stabilt. I samtliga fall av benuppbyggnad appliceras även ett tunt membran ovanpå benuppbyggnaden. Membranet skyddar och främjar utvecklingen av ben i defekten och löses upp efter några veckor.
Behandlingen utförs i vanlig lokalbedövning och innebär att tandköttet lyftes undan försiktigt. Benkorrigering och applicering utförs. Membran appliceras och tandköttet sys tillbaka. Stygnen avlägsnas normalt sett efter 1-2v.